Varför är det så svårt att glädjas åt andras framgångar? Jag är en sådan som alltid haft motvind i livet och kämpat för det jag vill ha, med många misslyckanden på vägen. Ibland blir jag så arg på mig själv när jag sitter bitter och tittar på med avundsjuka ögon på någon annans lycka. Varför kan man inte bara tänka "kul för henne"? Istället tänker man typ "fy fan, hon har alltid tur". Att tänka på vad man själv har istället för vad man inte har är nog en mänsklig sida. Girighet och avundsjuka.
Nu har jag fått av mig den avundsjuka jag känt för en stund sen och försöker tänka på att jag ska till Turkiet på onsdag med min Kim. Snälla bli lite avundsjuka åt mig så jag kan gotta mig i det och glömma det negativa.


Förra resan till turkiet